har du ni någonsin kännt dig som om du var änsam i den stora farliga världen. som om ingen tycker om dig som om ingen bryr sig.
jag har ett underbart liv det har jag. dom bästa vännerna en underbar pojkvän som älskar mig mer än alla andra på hela jordklotet. helt okej familj, men en syrra som gör så att livet blir ett helvette.
jag är kanske inte den mäst populära men jag är inte mobbad liksom.
jag vill vara glad och skratta sluta lipa så fort någon seger något. men det går liksom inte, det är sån jag är.
just nu far tusen ord runt i mitt huvud hur ful, fet, äklig, taskig och hatad jag är. jag får det liksom inte att sluta.
när jag ligger i min pojkväns famn undrar jag när han ska sega att han inte gillar mig längre eller att jag är ful och fet så jag ska bara dra.
jag vill inte tänka så men det gör jag. jag har gjort allt men det slutar liksom inte.
ibland önskar jag faktiskt att jag var död, det är så mycket änklare och man slipper oroa sig för att bli sårad.
jag har blivit mosad, krossad och slängd i väggen så många gånger att jag är rädd för kärlek.
jag brukar lossas att vara kär för att det bara känns rätt så. men det är så fel och nu när jag är kär liter inte minna polare på det.
jag orkar liksom inte bara, mina bästa vänner stöttar inte mig längre dom har annat att tänka på det fattar jag. man jag behöver dom verkligen jag kommer inte klara mig utan dom.
älskar er tjejer <3333
jag fattar om det är tråkigt att läsa minna känslor men när jag skriver känns det som om jag släpper ut lite av det dåliga, pluss att jag inte har någon att snacka med så jag moste skriva ner det någonstanns :P

hoppas ni får en bra sommar här är några bilder på em, jag, fanny och matilda
älskar er tjejer

jag malin för 2 år sen