heej ska börja skriva här på heltid nu i sommar men inte så mycket cupcacase och twilight.
jag ska mer snacka om tips, känslor, mer pcyckologi.
låter väldigt tråkigt men det är det faktiskt inte´. jag skulle nog tagit livet av mig om det inte var pga. min pcyckolog.
ni som inte känner vet inte att jag inte har haft den bästa tiden i år. hade världens gulligaste kille som dumpa mig på vår 3 månaders dag, en syrra som gjorde en så arg så man ville döda henne.
jag mådde inte bra men min pcyckolog har hjälpt mycket.
men jag saknar smärtat i bröstet den kännslan när man hatar sig som mäst, då man vill döda sig själv bara för att ingen brydde om en.
jag kommer nog aldrig få tillbaka den kännslan, och jag tror jag är glad att jag inte kommer ha den igen.
men som vår ass tråkiga rektor sa man kan sakna vad som hellst, ( i mitt fall lycka då ) men när du har det så börjar du sakna efter något annat, ( i mitt fall smärta ) du söker alltid efter sådant som du inte har och när du har det vill du ha något annat. det är så vi funkar men det är trååkigt att det är så.

jag har inte direkt massa dikter i huvudet just nu men vi kör lite inprovation eller va fan det heter


hade kille, hade lycka. dumpa killen blev av med lyckan.
älskar orre, tänker bara på orre. hade honom i famnen men blåste kärleken.
har dom bästa vänerna men känner fortfarande ensamheten.
går på en stig, bort från ljuset in i möskret. känner lyckan men springer mot smärtan.
va lycklig men söker efter att kunna bli sårad om och igen.
älskar en kille som inte älskar mig. vet vad jag ska sega men får inte fram orden.
går in i mörkret, känner mitt hjärta sluta slå. känner all den smärta jag satt i min unkliga kropp.
känner kylan från dödens vandrande själar. känner värmen jag har från den saknan, när jag hade dig i min famn.
älskar dig gubben det vet du, du moste bara inse det